fbpx

Ilska och vrede. Något jag bär inom mig som kommer upp då och då.

Skriven av christinarosenberg

april 3, 2021

Och ibland explosionsartat…

Känslor finns av goda skäl. Det vi upplever, upplever vi av för oss goda skäl. Ibland har vi glömt orsaken, kanske förträngt det. Kanske är vi så vana att bära dessa känslor inom oss att det helt enkelt blivit en ”naturlig” del av oss. Kanske har vi försökt lösa orsaken, verkan och smärtan dessa känslor orsakar oss. Kanske utan resultat…

Jag vill börja med att definiera resultatet i denna mening. Det betyder att man nått syftet med att läkas och därmed inte längre har dessa bubblande känslor inom oss. I de fall vrede och ilska kommer upp igen, är det p g a någon ny händelse eller orsak.

Känslor är uttryck för något vi upplever inom oss. Vissa mår vi väldigt bra av att bära inom oss och andra mår vi dåligt av. Kärlek, förälskelse, upprymdhet och eufori är känslor som beskrivs som härliga att bära inom oss och för all del även dela med oss av. Ilska, vrede, bitterhet och sorg är känslor tacksamma att ge uppmärksamhet åt, tillåta få existera fram till att de luckras upp. De gör det när de får uppmärksamhet. Uppmärksamhet kan man ge på flera sätt och det lämpligaste är att först själv få ge tid till att låta dessa känslor få komma fram. Gå hellre undan för att undvika att Du bromsar utvecklingen och ge dem lov att existera stundom bara med Dig, istället för att vara bland andra individer initialt. Djur såväl som människor, eftersom de reaktioner Du kan uppleva inte bör drabba andra. Har man mycket vrede och ilska inom sig är det tyvärr vanligt att det uttrycks med fysiskt våld och därför bör inte andra bli drabbade av detta.

Däremot kan Du gärna ta hjälp av någon Du kan ventilera det med. Initialt kan det kännas tacksamt att få vara själv för att på så vis få lite ”försprång”, inte för att det är bråttom, utan för att Du kanske vill ge Dig själv en möjlighet att ”känna” på dessa känslor för att enklare sätta ord på dem om/när Du vill dela dessa med någon.

Det är oerhört läkande att sätta ord på känslor och s a s ventilera dem med någon eller flera som Du känner förtroende för. Att få uttrycka sig är i sig en läkande process som ofta upplevs befriande.

Ibland kan man uppleva att man är ”klar” med vissa känslor. Att man bearbetat dem klart och upplever sig förstå varför de uppkom, tills de plötsligt kommer tillbaka, ofta i full kraft.

Kanske har man deltagit i olika sessioner med terapeuter eller psykologer. Kanske har man deltagit i seminarium, kurser och kanske även själv deltagit i andras utveckling som volontär vilket ofta erbjuds numera i syfte att både bidra och själv utvecklas.

Har man då misslyckats om man känner att vissa saker inte alls är läkta?

Självklart inte, även om det är förståeligt att det kan kännas så. Vi människor kan bära många känslor inom oss och att bearbeta allt, förstå allt är inte rimligt. 

Det är också så att vi som arbetar med terapeutiskt arbete inte har all kompetens och kunskap inom a l l a förekommande områden som kan uppstå som problematiska för en människa. Ibland behöver man söka sig vidare i syfte att nå läkning på nytt och kanske annat på håll. Det är okej.

Som exempel kan nämnas att en psykolog, psykoterapeut, beteendevetare, terapeut, coach eller psykiater inte nödvändigtvis har förståelse för exempelvis missbruksproblematik. Här behövs både erfarenhet, d v s möten med människor som har självupplevda erfarenheter, kunskap och praktik för att skapa goda förutsättningar för insikter i området och inte minst förståelse. Är Du medberoende eller beroende behöver Du träffa någon med insikt, kännedom, kunskap och förståelse inte minst inom detta område för att Du ska uppleva respekt inte minst. Uteblir respekten uteblir naturligtvis hjälpen. Det handlar inte om att döma människan utan om att bedöma förmågan att hjälpa. Det är just det som kan göra att en människa i behov tappar respekten och inte sällan även hoppet.

Därför är det viktigt att belysa detta för att få förståelse för att man kanske behöver ge sig lov att välja fel innan man hamnar rätt. Så är det ju med allt inom alla områden.

Känslor av uppgivenhet leder ofta till vrede, ilska, högmod, arrogans, nonchalans och behov av att behöva visa attityd. Och som ett led trycka ner andra istället för att lyfta dem, och därmed sig själv.

När människor inte känner någon tilltro att bli hjälpta med sina känslomässiga utmaningar kan det ibland utvecklas till att de upplever bristande respekt för andra. Andra människors förmåga och kunskaper inom olika områden, vilka områden som helst. De ser ner på andra människor i syfte att framhäva sig själva och samtidigt ta sig friheten att projicera sitt eget missnöje och inre smärta för att få utlopp för de känslor de bär inom sig.

De upplever ofta förakt för andra människor – eftersom de upplever förakt för sig själva.

Vreden och ilskan visar sig ofta som ”småpysande” och puttrande under ytan där det uttrycks genom ironi, sarkasm, spydigheter för att därefter då och då explodera i form av anklagelser, klander och missnöje mot de som de anser bär orsaken för de känslor de känner. Eftersom de ännu inte lärt sig hantera sina känslor eller läkt dem vet de sannolikt inget annat sätt än att angripa omgivningen. Det som är utanför dem själva. De riktar det utåt eftersom de inte funnit någon lösning inåt. Resultatet blir i deras ögon att det är ”andras fel” varför de känner som de känner. Intellektuellt kommer de motivera det med en magisk samling kreativa orsaker till varför det är någon annans fel och inte deras eget ansvar.

Fortsätter det här beteendet blir det givetvis befäst och kommer att följa dessa personer så länge de lever så länge de inte bemöter sina känslor, tar ansvar för dem och söker vidare i syfte att må bra och få hjälp.

Vill man absolut försöka lösa det på egen hand är en rekommendation att meditera, söka stunder av nuet regelbundet, andas och framförallt tillåta det man känner få finnas. Att vara i stillhet och tillåta de känslor man känner få komma upp UTAN att nödvändigtvis analysera, döma eller bedöma. Var tillåtande. Låt dem bara få vara för till slut avtar dem och när Du är tillåtande och känner det Du känner s a s så kommer information tydliggöras till Dig från Dina känslor. De finns ju där av goda skäl! 

Situationer som uppkommit som föranlett dessa känslor må ha passerat och dem kan Du inte göra något åt. Däremot kan Du göra något åt de känslor dessa situationer lämnade efter sig. Därför, inse att känslor finns av goda skäl. Lyssna på dem, var tillåtande och andas igenom dem så får Du upplysning.

Människor som bär mycket ilska och vrede lider. De kanske inte vill framhålla det själva, ändå ligger mycket smärta bakom dessa känslor. Det är oläkta öppna sår som gör att personen kommer reagera med kraft varje gång han/hon upplever att någon stöter i dem.

Per automatik kommer sannolikt personen vilja anklaga den som stötte i istället för att inse att någon annan aldrig kan läka detta utom den drabbade själv. Däremot gärna med hjälp.

Vad som annars händer är just att vreden och ilskan kommer ta överhanden och vilja kontrollera och styra andra människor istället för att ta ansvar över sig själv.

De kommer ofta och gärna vilja styra konversationer med andra. De kommer klart visa att de vill diktera villkoren och gärna ”ta över” i syfte att parasitera på andras energi istället för att generera egen. De kommer vilja flytta fokus från sig själv till någon annan eller något annat i syfte att ventilera sitt missnöje och ofta tillsammans med klander. Allt för att slippa ta ansvar själv.

Den här utvecklingen är väldigt olycklig och upptäcker man detta hos barn är det mycket klokt som förälder att utbilda sig och informera sig om på vilket sätt man kan stödja sitt barn. Det spelar ingen roll om barnet är minderårigt, tonåring eller vuxen. 

Föräldrar hjälper i n t e sitt barn genom att ”vika ner sig”, vända andra kinden till, tolerera att barnet är utåtagerande och därmed indirekt visa barnet att beteendet är acceptabelt. Däremot är det bara att försöka förhålla sig lugn och samlad. Inte heller är det särskilt hjälpande och stöttande att låta tiden gå och inte bemöta otrevliga och oacceptabla beteenden.

Gör man det har man i o m sitt eget beteende talat om för barnet att det ”är ok”. Alltså fortsätter barnet med sitt beteende och tar med sig det ut i livet. Vad resulterar det i?

Jo, det resulterar i konflikter, utanförskap, få intressen, svårigheter att genomföra och avsluta uppdrag, studier, arbeten osv. Varför? Jo, därför att det alltid är ”någon annans fel”.

Jag har full förståelse för att det kan känna övermäktigt som förälder och även som partner, men även som barn till en förälder med ovan beskrivna beteende. Det är oerhört påfrestande och nedtryckande. Det leder ofta till att man i familjer trippar på tå för att inte göra den här individen upprörd och alla dansar efter ett osunt beteende en person har. Det leder självklart till att alla nära också utvecklar osunda beteenden och investerar inte i sin egen självkänsla utan låter sig sänkas till samma låga nivå personen har.

Personen ifråga kommer med näbbar och klor försvara sitt beteende eftersom motsatsen till det osunda beteendet är förenat med att möta känslor som gör ont. Därför går det inte att få ”rätt” mot denna person. Inte för att det ligger något värde i det i o f s däremot vill jag bara påtala det eftersom man bara bränner energi i onödan.

Det är klokt att backa och låta personen möta sina demoner, sätt gränser för hur Du vill bli behandlad, undvik diskussioner då det är som att elda för kråkorna och försök att behålla lugnet. Visa vägen genom att föregå med gott exempel men glöm inte att sätta gränser för hur Du vill bli behandlad själv. Är det en vuxen person vi talar om så skapa avstånd för att inte bli involverad i känslomässig utpressning och manipulation.

Dessa personer som bär dessa känslor blir mästerliga på att utöva manipulation och känslomässig utpressning så att Du upplever Dig vara orsaken till personens bristande välmående. Undvik därför att utsätta Dig för det i den mån Du kan.

Ofta har dessa personer svårt med långvariga relationer och lika ofta söker de bekräftelse i partners eftersom de tror sig visa sin kraft utåt genom dessa, emedan det är raka motsatsen. Svårigheten med långvariga relationer är just det osunda beteendet och förnekelsen. Det är klokt av dessa partners att ta avstånd.

Igen, tro på Dig själv! Både Du som drabbad och Du som är i dessa personers omgivning.

Och, ta hjälp! Det finns jättefin hjälp att få i vårt avlånga land.

PS. Har inget mot tatueringar men bilden var så talande med nävarna som får representera både ilska och avståndstagande.

Du kanske också gillar…

Solen går visst det upp igen!

Solen går visst det upp igen!

Det kanske inte alltid känns så, ändå gör den det. Har Du lyssnat till Ted Gärdestads ”För kärlekens skull”? Om inte,...

0 kommentarer

Skicka en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *