fbpx

Så kom då julaftonens morgon…

Skriven av christinarosenberg

december 24, 2021

En glädje med gemenskap för många och för andra något som minner om ensamhet, sorg, förlust, dålig ekonomi och kanske rentav avsaknad av att få ha ett hem. En plats många av oss ser som trygghet och även glädje.

Tider av separation har orsakat väldigt mycket saknad hos en del och lättnad hos andra. Att kanske inte känna sig så utanför, då så många andra befinner sig i en liknande situation. Klyftan minskar liksom. Det kanske t o m känns mer rättvist?

Julen kan erbjuda tid av reflektion. Då har man några dagar på sig fram till nyåret där vi gärna vill sätta mål för förändringar och utveckling. Kanske avveckling?

Avveckling av mindre trevliga beteenden vore en fin tanke att ta med sig in i det stundande nya året.

-kanske har Du prioriterat just Dina behov före andras?

-inte tagit hänsyn, visat respekt och inte heller varit intresserad av det?

-talat i mindre gynnsamma ordalag om någon eller flera som ett mönster?

-skapat drama för att flytta fokus från Dina problem till någon annan?

-inte insett att Du kanske har ett högmod istället för ödmjukhet?

-brustit i förtroenden för att prioritera Dig, Dina behov, önskemål och vilja?

-baktalat någon?

-sårat någon?

-varit egoistisk och självisk?

-låtit stress och ångest ta överhanden över Ditt liv på andras bekostnad?

-undvikit tankar om förändring för egen personlig och andlig utveckling av lättja?

-blundat för möjligheter och utveckling av rädsla för att misslyckas?

-behandlat någon illa?

-skuldbelagt andra för något Du själv borde burit ansvar för?

-undvikit personligt ansvar?

-manipulerat och duperat?

-sökt invagga någon i tron om något som inte stämmer med verkligheten?

-medvetet ljugit?

-mm…

Upplever Du att ett behov av förändring är störst hos andra eller Dig själv?

Inser Du skillnaden?

Står saker och ting Dig upp i halsen och vill förändra/förbättra det?

Varje dag är en ny dag med möjligheter att göra skillnad. Att klandra är sannerligen inte en så lyckad inställning till goda resultat, vare sig Du klandrar Dig eller andra. Att uttrycka missnöje är tacksam och viktig kommunikation för att också erbjuda andra möjligheten att förändras om de önskar göra det valet, men också en ökad förståelse. Säger Du inget kan Du rimligtvis inte förvänta Dig vare sig en förändring eller förståelse från Din omgivning. 

Det är klokt att vara rak och tydlig. Då behöver ingen undra över vad Du menar och lägga tid på att fundera över det. Tid är dyrbar. Inte bara Din – naturligtvis även andras.

Missbruket av tid är kolossal. Vi ringer upp, avslutar samtal, ringer upp igen, avslutar samtal – helt efter eget behag och utan hänsyn till att vi både tar tid olovligen, och missbrukar den för andra. Människor är i regel mycket vänliga och snälla. Missbrukas denna godhet kommer vi självklart förlora den till slut.

När vi ”tar för oss” av andra som om vi själva satt gränserna för vad som är rimligt och inte, utan att be om lov först, tar vi. Vi tar utan lov.

Bara för att Du är anställd är det inte okej att ta saker från arbetsplatsen eller av betald arbetstid för att göra sådant som inte är arbetsrelaterat. Det är att stjäla. Det är stöld.

Inte okej.

Lika lite okej är det att skylla på att någon annan gör så. Det ger inte Dig rätten att göra detsamma.

Det krävs mod och styrka att stå emot beteenden som ovan. Det behövs en inre kompass som leder en mot mål man innerst inne önskar sträva åt, men kanske inte orkar. 

Strävan är så tacksam. Att inte ge upp. Att våga fortsätta undvika genvägar och vara mer genuin i sitt sätt att vara som människa.

Det handlar inte om att man inte får göra misstag. Det gör vi alla. Det handlar om den där inre kompassen. Vem man vill vara och hur man faktiskt vill bete sig – och att inte ge upp.

Att ständigt undvika ansvar leder till trista konsekvenser och missnöjsamhet. Att inte må bra.

Stress, ångest, missmod, ensamhetskänslor mm ökar bara. Det blir bara värre och värre.

Det fina i kråksången är att man alltid kan börja om!

Det är aldrig försent att bli den man önskar vara.

Det roliga med att arbeta med sin egen utveckling är att det alltid leder till välmående, lugn, balans och harmoni. Utöver det kunskap, visdom, insikter, förståelse, energi och gemenskap med människor som för en själv känns ”rätt”, eftersom man kanske inte trivs med alla.

Genom att sträva efter att vara den man önskar vara, skapas nya möjligheter och möten med likasinnade. Det handlar mer om känslor än att söka finna logiska lösningar för vad som vore ”smartast” att göra. Det leder till kortsiktiga lösningar och brukar öka på stressen och framförallt ångesten. När man följer sin innersta längtan och börjar sträva efter att göra det som ger en glädje börjar det hända saker. Det finns ingenting som är så attraktivt som just glädje!

När livet känns tungt är det mycket svårt att finna någon mening och kreativitet, ens lust.

Ibland behöver man få vila klart och ta det lugnt. Det är helt okej. Att vila år ut och år in är osunt och skapar beroende. Framförallt till andra. Det leder till att någon annan kanske får betala Dina räkningar, göra Ditt arbete och ansvara för Dina göromål istället för att Du själv gör det.

Självklart finns undantag som sjukdomar, funktionsvariationer som exempel men det är klokt att märka av skillnaden i sitt beteende om man söker en form av sjukdom eller funktionsvariation som en genväg ut att u n d g å ansvar, eller om man verkligen ä r sjuk och h a r en funktionsvarition eftersom, om Du väljer genvägen sker det på bekostnad av andra.

Inte okej.

Depression är en folksjukdom som drabbar väldigt många människor som jag verkligen inte vill förringa. Det som jag vill förtydliga är att understryka vad man k a n göra som deprimerad istället för vad man i n t e kan. Genom att fokusera mer på det man k a n göra skapar man energi och det leder till slut till lust och kreativitet, glädje och välbefinnande.

Medicin är bra och hjälper många människor. Det skapar också ett beroende. Beroende är motsatsen till frihet. Genom att vara medveten om det och inhämta kunskap och information hjälper man sig själv att bättre skapa en balans för en långsiktigthet. Det är klokt att informera sig om medicinens påverkar och inverkan, och om den alls behövs. Om så, hur länge och vari ligger svårigheten att sluta? Behövs den livslångt så behöver det motiveras och följas upp. Det är bra att ha stöd, någon att rådfråga, secondopinions och att läsa på.

Kunskap är fiffigt.

Igen, ägna tid åt det Du k a n göra och vad som ger Dig glädje – och slarva inte så skapas möjligheter direkt. Det tar ingen evighet.

I det fall man faktiskt inte k a n göra det man vill behöver man ingå i ett sammanhang och gärna en gemenskap som ett komplement till det man upplever sig begränsad inom. Det kan vara oerhört jobbigt att möta främmande människor, söka sig till sammanhang där man möjligen kan ingå i. Jag vet det. Jag förstår det, väl. Genom att ha någon som stödjer en får man ”låna” den personens energi och support för att ta ett steg i taget. Takten avgör Du. 

Stannar man, undviker att fatta beslut och att göra något leder man sig in i stagnation.

För varje beslut och steg som fattas, tar man sig ur stagnationen vilket leder till ökad energinivå och mer lust.

Det låter enkelt, jag vet, ändå är jag väl medveten om att det inte alltid känns så.

Det är med stor respekt jag skriver detta då vi alla är olika. Vi upplever olika. Det känns olika. Det är helt i sin ordning att det är så. Men, vill Du ta Dig ur en situation så finns inte så många andra metoder för att göra så, såvida Du inte vill döva Dina känslor. Då kan Du ta Dig ur situationer men det har ett pris. Priset är Ditt välmående.

Avveckling av mindre trevliga beteenden handlar även om det Du gör mot Dig själv.

-är Du medveten om Dina egna behov?

-ägnar Du tid åt vad Du önskar och vill i Ditt liv?

-tar Du tid åt vad Du helst önskar lägga Din tid på och varför?

-har Du svårt att slutföra det Du bestämmer Dig för?

-känner Du att Du ”kastar in handduken” på Dig själv?

-undviker Du ansvar p g a rädsla, bristande självkänsla, självförtroende?

-är Du rädd för att misslyckas?

-tar Du hand om Dig?

-gör Du saker Du tycker om att göra?

-har Du svårt att säga nej till andra?

-isolerar Du Dig?

-visar Du ilska för att skapa avstånd till Din omgivning av någon anledning?

-står Du upp för Dig själv?

-upplever Du att andra inte respekterar Dig och visar Dig hänsyn?

-visar Du hänsyn till Dig själv?

-respekterar Du Dig?

-gillar Du Dig själv?

-vet Du vilka egenskaper Du gillar hos Dig själv?

-tänker Du självkritiska tankar?

-är Du någonsin nöjd med det Du företar Dig?

-upplever Du Dig stolt över Dig själv och/eller det Du gör?

Dessa frågor kan hjälpa att bättre förstå hur balansen kan se ut mellan investering i sig själv och andra. Och dess betydelse.

All förändring behöver tid. Julen kan vara en sådan tidpunkt där många tankar och känslor kommer upp till ytan. Självklart finns, om man ger den möjligheten att även ägna tid i vardagen vilket jag rekommenderar. Små stunder här och där kan erbjuda tacksamma insikter. Jobbar man jämt eller har många göromål så kan det vara mycket svårt att skapa den där tiden för sig själv. Ändå, gör det! Tiden är förutsättningen för bättre förståelse.

Avsätt tid för att tänka och känna. Gärna varje dag.

Om det känns överväldigande så ta pauser. Men stunderna av eftertanke och att känna behöver inte vara så långa. Det kan vara sekundrar, minutrar och förvisso timmar. Det avgör Du. Det viktiga är a t t ta sig tiden.

Så kom då dagen vi kallar julafton. En fin möjlighet till eftertanke och omtanke även om sig själv. Om Dig.

Många vill ha. Du vill också ha. Många vill också ge. Du med tror jag.

En del ger för att få dem själva att må bra främst. Kanske av skuldkänslor, dåligt samvete, självhävdelse eller självberättigande? Kanske ger de utan förbehåll? Kanske förväntar de sig något i retur?

Förväntningar kan sannerligen ställa till det och även göra att människor ställer sig till doms över varandra istället för att ha ett mer öppet sinnelag och försöka acceptera det som ges och tas emot.

Däremot är det viktigt för Dig att sätta gränser för hur just Du vill bli behandlad, därefter acceptera hur det tas emot – och gå vidare. Det är Ditt liv.

Med dessa, kanske något annorlunda valda meningar och innehåll en dag som denna, ändå så värdefulla, tänkvärda, vill jag önskar Er alla en riktigt God jul, fina dagar, fina stunder för eftertanke mellan klappar, mat, julgran om det erbjuds, annars tänkvärda möjligheter för vad Du hellre önskar Dig av livet – sen go for it!

Ta hand om Dig för ingen annan gör det bättre än Du.

Du kanske också gillar…

Det tjusiga i att blomma.

Det tjusiga i att blomma.

Som barn föds vi med en övertygelse om att ”just jag” är speciell. Just jag ska göra något alldeles särskilt och jag...

0 kommentarer

Skicka en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.