fbpx

Att pendla mellan stress och ångest, och lite om vad man kan göra.

Skriven av christinarosenberg

december 2, 2020

Att pendla mellan stress och ångest, och lite om vad man kan göra.

Alla upplever detta mer eller mindre.

Båda känslorna är normala. Det är när det börjar bli plågsamt och mer att likna vid en jobbig följeslagare som det är lämpligt att göra något åt det. Går det att göra något åt? Javisst!

Först går vi lite närmare in på hur det kan upplevas. Det är olika scenarier för olika människor och i olika situationer. 

För en del personer börjar dagen med stress och känslor av ångest som lindras när man börjar göra saker, exempelvis börja med sina rutiner. Ta en dusch, gå ut med hunden, äta lite frukost och så börjar dagen. För varje rutin man gör, desto mer lindras dessa känslor.

För varje stund som är att likna med att ”ingenting händer” så ökar stresspåslaget och ångesten tar vid. Det där med att ”ingenting händer” innefattar allt det som inte är intressant för personen eller att det upplevs som jobbigt – alltså stressande men även ångestladdat. Särskilt ångestladdat om det handlar om känslor som drar igång de faktorer som upplevs som ”gnagande” och smärtsamma.

När ”ingenting händer” är det som en alarmsignal för många som upplever stress och ångest och den signalen gör att personen börjar göra saker för att lindra känslorna. Ofta leder det till ett belöningssystem eftersom man blir väldigt effektiv. Man kan också bli otroligt skicklig då man är noggrann eftersom man helst inte vill avsluta något innan nästa stresspåslag gör sig påmint så att ett nytt projekt påbörjas. Det behöver inte vara projekt. Det kan även vara rutinsaker som aldrig tar slut såsom, tvätta, städa, kapa virke, elda, tvätta bilen, klippa gräset, kratta, åka ärenden, bygga, fixa med något osv. Det tar aldrig slut.

Förvånansvärt många vill likna detta med ADHD. I denna blogg erbjuder jag av min erfarenhet och förtydligar att det är just det. Erfarenhet. Inte någonting annat.

Kanske är inte stress och ångest just ADHD? Kanske är det helt enkelt bara känslor som hanteras av människor som upplever stress och ångest och som hanterar det på ett väldigt effektivt sätt och fortsätter göra det, eftersom det funkar. Det är förvisso jobbigt, ändå fungerar det.

Vi människor tenderar att fortsätta med ett beteende så länge det fungerar och så länge vi inte hittar något annat alternativ som är bättre. Vi kommer inte ändra beteende förrän vi är motiverade att göra så. Ofta ändrar vi inte beteende förrän det gör för ont eller orsakar för mycket smärta. När vi fått nog så att säga.

Vad beror stress och ångest på? Svar: känslomässig SMÄRTA.

I regel handlar detta främst om att man är för mycket i dåtid eller nutid om det ska generaliseras.

När vi är i nuet är det omöjligt att känna stress och ångest.

Det går inte att vara i nuet 24 timmar om dygnet, däremot går det utmärkt att eftersträva stunder av nuet för att söka lugn. Den där känslan av att ”bara-vara”.

Som när ögonen ”vilar” på något utan att det är förutbestämt. Det bara händer. En stund där blicken fastnar någonstans och för några ögonblick är vi bara. Det är ett utmärkt exempel på att vara i nuet.

Därför är det enklast att planera stunder varje dag i syfte att bara vara närvarande i det man befinner sig i. När det är planerat är Du medveten och Du gör ett medvetet val att tillåta Dig ”bara-vara”. Det krävs träning för att uppnå stunder av nuet eftersom det ju inte är något vi befinner oss i hela dygn.

Det är sekunder som behövs flera stunder om dagen. Inte nödvändigtvis minuter.

Det är genom disciplin, medvetna beslut som vi övervinner jobbiga känslor.

Det är inte hela lösningen, däremot en väldigt tacksam del av den som dessutom är enkel.

Nästa del av lösningen är acceptans. Att även avsätta tid, stunder, sekunder i syfte att bara betrakta de känslor som kommer upp UTAN att döma, bedöma eller analysera.

Känslor finns där av goda skäl. Du behöver inte definiera dem. Du behöver inte analysera dem, bedöma dem eller döma dem. Tillåt dem.

Vill Du definiera, analysera, bedöma och döma – så gör det. Det avgör Du. 

Det behövs däremot inte i syfte att må bättre, släppa ångest och stress.

Det som människor beskriver som jobbigast i den här processen är just disciplinen. Att avsätta de där stunderna så att de blir av. Det är som att just ordet disciplin är något som bemöts motvilligt istället för att se det som en tillgång och möjlighet.

Genom att medvetet avsätta exempelvis 4 stunder om dagen, har Du skapat kontroll. 

Det är motsatsen till att bli överväldigad av stress och ångest där känslor de facto har kontrollen och får Dig att göra saker för att undkomma Dina egna känslor, istället för att göra saker för att Du vill, känner Dig motiverad.

Ser Du motsatsen här?

Att påbörja projekt av motivation, glädje och avsluta dem med känslor av detsamma och bekräftelse istället för att vara driven av ett tvång som förvisso också kan leda till både glädje och bekräftelse även om det ofta upplevs i slutet av projekten.

Ofta är stressade människor med ångest oerhört målmedvetna och envisa. Det är därför deras omgivning ofta upplever dem som att de inte lyssnar. De tar inte emot goda råd och gör dem det så tvingar de sig till det. De upplever sällan lättnad genom att få ett råd. De vill inte ha råd. De upplever sig bära sina egna råd inom sig. Punkt.

Det är därför tufft för en närstående att leva med en stress/ångest-människa eftersom de ofta kan uppleva att de hamnar i andra hand. De kan uppleva att de inte blir sedda, intressanta, lyssnade till osv även om de får mycket annat eftersom stress/ångest-människor är duktiga på att leverera.

Ja, om de är utåtriktade vill säga. Är de introverta brukar de snarare önska att omgivningen är de som behöver/bör leverera snarare än motsatsen. Dessa människor upplever sig ofta som offer under omständigheterna och har ett trängande behov av yttre bekräftelse mm.

Det blir tufft på ett annat sätt för närstående som ofta upplever att de inte räcker till eftersom behovet aldrig upphör eller minskar mer än korta stunder.

Det kommer jag att skriva mer om när det handlar om offer, offerkofta, känslan av att inte räcka till, rädsla mm.

Mycket av det jag skriver kommer att vara upprepningar därför att mycket går hand i hand.

Det finns alltid en fortsättning på mina texter men det ska ju inte bli för långt i en blogg har jag hört. 

Skriv gärna till mig om Du vill att jag ska skriva om något särskilt eller kanske berätta om något mer. Det gör mig glad och jag är intresserad av vad Du är intresserad av.

Du kanske också gillar…

Det tjusiga i att blomma.

Det tjusiga i att blomma.

Som barn föds vi med en övertygelse om att ”just jag” är speciell. Just jag ska göra något alldeles särskilt och jag...

Det tjusiga i att blomma.

Det tjusiga i att blomma.

Som barn föds vi med en övertygelse om att ”just jag” är speciell. Just jag ska göra något alldeles särskilt och jag...

1 kommentar

  1. AJ

    Intressant text!

    Svara

Skicka en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.