fbpx

Det är inte helt ovanligt att leva i en relation där man snarare utvecklat ett liknande syskonförhållande än ett förhållande med romantik, passion och attraktion. Det är inte helt ovanligt att man stannar i relationen p g a att man har barn tillsammans. Barnen blir ofta den största orsaken till att man fortsätter leva tillsammans. Eller?

Ofta att när man skrapar på ytan är ekonomin den stora orsaken till en fortsatt relation då oftast, inte alltid, men oftast en av parterna har betydligt sämre ekonomiska förutsättningar än vad den andra parten har. Oftast p g a att den partnern varit hemma mer med barnen och i takt med att den parten återgår till arbete så sker det initialt oftast  på deltid för att först senare arbeta heltid.

Det finns många synvinklar på en situation som denna, då man kan ifrågasätta huruvida det är givet att den som är i ekonomiskt underläge verkligen är i underläge.

Är det verkligen så att den som är mest inkomstbringande under störst del av förhållandet har ”bäst” förutsättningar?

Tänk om det kan vara tvärtom. Att den som varit minst inkomstbringande till störst del av förhållande har ”bäst” förutsättningar.

Idag erbjuder samhället möjligheter till den av parterna som behöver bostad, att få bostad. Ja, nyttja då. Kanske inte precis där man vill bo, exakt vad man önskar och inte heller ett ägande. Däremot en bostad.

Samhället brukar i hög grad ta hänsyn till barnens behov beträffande närhet till skola, aktiviteter, vänner och på bästa sätt skapa förutsättningar för ett godtagbart boende.

Att boendet inte anses likvärdig, eller ”duga” är givetvis olyckligt men ställt till vad?

Vad är egentligen bäst för barnen och vilka är barnens egentliga behov?

Det är otroligt vanligt att den förälder som inte kan erbjuda samma ekonomiska standard mår dåligt över det och försöker kompensera.

Det är precis lika vanligt att den som har det bättre ekonomiskt har andra områden de anser behöver kompensera och mår dåligt över det.

Intressant, eller hur?

Det kan vara klokt att bortse från sina egna behov till förmån för barnens egentliga behov och vilka är de då?

Mår de bäst med båda sina föräldrar under samma tak? Varför?

Vad lär man sina barn då? Att det är okej att leva med någon man egentligen inte vill leva med men som av ekonomiska skäl erbjuder en högre standard än den man som enskild förälder kan erbjuda? Är det något man vill lära barnen?

Dessa kompensationer för det man upplever sig brista inom, är de bra för barnen?

Var känner Du att Du behöver som förälder och som människa i denna situation?

Vad behöver, önskar och vill Du?

Det är lämpligt att börja med att undersöka vad Du som förälder behöver för att Du ska må bra och ge Dig själv förutsättningar att få vara den förälder Du önskar.

Här kommer några frågeställningar som kan vara till nytta:

  1. Vad begränsar Dig idag för att Du ska må bra?
  2. Vad prioriterar Du bort i Ditt eget liv p g a Din livssituation?
  3. Hur skulle Du se på Din optimala livssituation om Du fick välja realistiskt.

Här kommer även några frågeställningar som kan vara till nytta för Dig och Din partner:

  1. Fråga Din partner vad som begränsar honom/henne för att må bra?
  2. Fråga vad Din partner prioriterar bort utifrån hans/hennes upplevda livssituation.
  3. Fråga Din partner vad han/hon skulle önska mindre respektive mer av i nuläget för att göra livet lite enklare och erbjuda ett ökat välbefinnande.
  4. Fråga Dig vad Du kan göra för att underlätta och möjliggöra utifrån Din partners behov.

Som Du märker fokuseras det i denna artikel mer på vad Du/Ni kan göra om Ni önskar innan Ni börjar tala om barnen om situationen känns igen i enlighet med rubriken.

Anledningen är att allt blir så mycket enklare om Ni som föräldrar kan se över vad Ni behöver för att därefter skapa goda förutsättningar för Era barn. Det är givet att barnen kommer i främsta hand och underförstått i texten.

Det som behöver framhållas i texten är värdet av att Du som förälder skapar en balans för att nå välmående, perspektiv för att enklare förstå Er situation utifrån fler vinklar än just Dina. Att försöka nå förståelse och insikt, sannolikt främst acceptans för Er situation och söka förutsättningar för att alla involverade ska må bra.

Självklart behövs tålamod och tid. Både för Dig själv och Din partner.

Vissa frågor är svåra att svara på, på kort tid och behöver lite eftertanke och tid.

Det är klokt att försöka se främst på vilka möjligheter som finns och inte stanna vid begränsningar. Om Du fastnat vid begränsningar kan det vara tacksamt att fråga om de verkligen är sanna? Stämmer det?

Utan frågor, inga svar. Försök att med större nyfikenhet ställa frågorna och enklast är att börja med Dig själv.

Om Du upplever det svårt, och har en tendens att falla tillbaka åt att vilja fråga Din partner istället behöver Du vara tålmodig med Dig själv och försöka återgå till att fokusera på Dig och det Du behöver svara på, inför Dig själv.

Det finns inga klara svar och kanske behövs inte det just där Du befinner Dig nu i livet. Kanske behöver Du bara börja med att känna efter, tänka till och ge Dig själv tid och utrymme och se över Dina intentioner i Ditt liv, där både Dina barn och givetvis partnern ingår på det ena eller andra sättet. Kanske inte nödvändigtvis under samma tak?

Det finns lösningar och möjligheter. Konsten är att se dem.

Det kommer mer om detta. Här är en början.