Den kanske inte ens någonsin funnits där. Tilliten alltså. 

Det kanske är så att Du inte ens tror. Tror på att det kommer gå bra. Att vad som helst i livet kommer att gå bra. Du kanske tror att ingenting kommer att gå bra om inte Du gör något.

Kanske har Du upplevt att Du har haft både tro och tillit till livets innehåll, t e x kärlek.

Kanske har Du upplevt innerlig kärlek för att därefter helt tappa tron på den.

Kanske har Du gått eller går igenom en hjärtekrossande situation där allt hopp försvann och tron på att det skulle bli bra igen också försvann?

Kanske har Du upplevt eller upplever många motgångar, sorger, svek och besvikelser att Du finner det svårt att tro på att något bättre väntar Dig?

Kanske upplever Du gång på gång att Du aldrig får det där jobbet, befordran eller ens ett jobb?

Det kan vara klokt att i n t e kasta in handduken och ge upp, för då missar Du ju hela erfarenheten. Det är som att påbörja ett spel som t e x Monopol och sen inte spela klart. Alla som har spelat Monopol vet att det kan pågå ett bra tag. Ibland vinner man, ibland förlorar man. Man kan alltid börja om. Till slut blir det Din tur att vinna. Förlust har också ett värde eftersom det är övergående, såvida Du provar igen. Då först upptäcker Du det. Och att Du överlever – och att det gick bra.

Ett nederlag eller en situation som upplevs som ett misslyckande behöver då rakt inte betyda det. Utöver det är det omöjligt att leva ett liv utan misslyckanden. Vissa gör man medvetet, andra omedvetet. Det gäller alla oavkortat. Du är inget undantag.

Du kan välja hur Du vill se det. Om Du vill se ett misslyckande som en värdemätare på Dig själv, eller om Du kan separera det från Dig själv som människa och se det som en handling.

Blandar Du ihop Ditt eget värde som människa och handlingar så blir det en orimlig värdering. I så fall är alla barn misslyckade för att de inte kan gå, sitta, prata, slå volter i luften, räkna mm. Då skulle alla funktionsvarierade, alla pensionärer, alla rödhåriga, gråhåriga, svarthåriga, blonda osv också vara misslyckade, eller? Vem avgör?

Vad använder Du för räknesticka? Vad har Du för referensramar? Hur bedömer Du?

Har Du kollat om det stämmer med verkligheten? Hade Du ett klart syfte med vad Du vill uppnå innan Du började? Hade Du överhuvudtaget en plan?

Om Du har en plan att träffa en partner behöver Du inse att Din blivande kanske också har en plan och Era planer kanske ser lite olika ut. De behöver kommuniceras och förmedlas, respekteras och bli lyssnade till. Sker inte det så är det klart att det kan bli svårt att mötas i ett partnerskap. Det är härligt med attraktion, däremot behövs lite annat också. 

Undviker man att dela värderingar, tankar och önskemål i syfte att ”säga det sen” kommer det sannolikt bli svårt att mötas med respekt eftersom Du valt att undanhålla viktig information. Du ger alltså inte Din partner möjligheter att välja och inte heller att bilda sig en uppfattning. Den friheten tar Du till Dig själv men ger inte med ömsesidighet tillbaka. Låt inte rädsla att förlora Din partner överskugga värderingar och viktiga samtal.

Det är otroligt lätt att missbedöma genom att göra antaganden. Att tro att man har korrekt uppfattning utan att fråga om det kan vara så.

Man kan ”få för sig” att en person är arg på en, emedan det inte alls förefaller vara så som exempel.

Det är otroligt lätt att bli besviken på livet, människor, universum, Gud och tja, allt det som känns som om det är det man borde kunna lita på – och så upplevs det inte så.

Man försöker och försöker, och ändå når man inte hela vägen fram. Det känns hopplöst.

Hur länge ska man försöka då?

Du ska givetvis fortsätta tills Du kommer fram eftersom Du k o m m e r att komma fram.

Ger Du upp så kommer Du inte komma fram såklart. Dessutom går Du miste om både insikter, lärdomar, kunskaper, händelser, känslor och mycket annat som livet erbjuder.

Det här med antaganden ställer till det. Känner Du besvikelse över att Du inte har de pengar Du önskar, det jobb Du önskar, barn Du önskar få, bil Du önskar, bostad Du önskar, vänner Du önskar, kärlek Du önskar, familj Du önskar mm så är det inte något som är en fast ”norm” som om det är att förvänta. Vem och vad har talat för det? Om Du har fått för Dig det så ifrågasätt gärna vad det kommer ifrån. Varifrån har Du fått den föreställningen att Du bör ha uppnått något, fått något, skapat något etc?

Glöm inte heller bort att om Du exempelvis upplever att ”alla andra har det Du inte har”, så tro inte att det andra uppnått nödvändigtvis kommer vara beständigt, för alltid.

Så ser inte livet ut.

Giftermål leder till skilsmässa i många fall men behöver inte innebära katastrof för det.

Att få barn betyder inte att Du har en garanterad andra hälft som delar föräldraskapet.

Bostaden är kanske inte för evigt och det stora fina hus Du har, kan leda till att Du behöver flytta av olika skäl till en för Dig mindre attraktiv bostad.

När Dina vänner skilt sig kanske Du har gift Dig. När deras barn är tonåringar kanske Du är nybliven förälder. Vännerna kanske går från hus till lägenhet, tvingas byta jobb och sälja bilen medan Du själv just köpt en villa, fått ett nytt härligt jobb och köpt en ny bil.

De kanske måste göra sig av med sin hund medan Du köper en hundvalp.

Ta inte ut något i förskott och måla inte f-n på väggen!

Du är i n t e ensam om att gå igenom utmaningar och svårigheter i livet.

ALLA människor har mer eller färre problem vid olika tillfällen i livet.

Problemen och utmaningarna ser bara lite olika ut, därmed inte sagt att de inte upplevs som lika svåra och utmanande.

Alla utmaningar och problem är dock övergående. Det är Du som behöver kalibrera om Ditt tankesätt och framförallt Din inre dialog. Det finns bra med litteratur, duktiga terapeuter och om inte annat så är Du givetvis välkommen att komma till mig.  Hos mig går man aldrig en gång i veckan i ett år. Det behövs inte. Jag vet att Du har allt inom Dig. Det är jag säker på.

Det handlar om att få förståelse, se möjligheter och definiera vilka intentioner man har i sitt liv. Därefter skapa en plan och följa den.

Parallellt med att vi arbetar, studerar, utövar våra intressen, umgås, reser osv försiggår en tankeverksamhet hos Dig som leder till en rad känslor. Det kan leda till nyuppkomna känslor och det kan också leda till att obekväma känslor som härleder från förr hålls i schack och inte kommer upp till ytan.

Det tar väldigt mycket energi att hålla känslor under ytan och i schack, så Du vet.

Känslor är mycket tacksamma informationskällor som erbjuder Dig både insikter och kunskaper för Dig att ta del av, till nytta för Ditt välbefinnande och frigörande av eventuellt tråkiga tidigare erfarenheter Du har haft i Ditt liv. Det behövs inte alls några analyser av dessa känslor utan främst ett medvetandegörande. Så snart Du blir medveten om vilka känslor som finns under ytan, ju förr läker de. Du behöver inte göra något. Inte döma. Inte bedöma. Bara tillåta dem vara där eftersom de finns där av goda skäl. När de får av Din uppmärksamhet och Du blir medveten om dem, så självläker de.

Vill man analysera så varsågod. Jag vill mena att de inte är nödvändigt i syfte att läka gamla sår.

Det finns mycket man kan ha tillit till. Till sig själv, andra, livet, en Gud, andevärlden, universum, den heliga Madonnan, olika religioner mm. 

Behovet av tillit och tro har funnits så länge människan har levat. Behovet fanns före religioners uppkomst och utveckling.

Behovet av att ha en tillit och tro utanför sig själv kan tänkas lite svårt och odefinierbart. Möjligen inte för en religiös person som satt sin tro i de val den personen gjort. Många kan känna en stor trygghet och ett lugn i att läsa raderna i en religiös bok i syfte att exempelvis få svar som bidrar till referensramar i livet, värdegrunder, trygghet, gemenskap, samvaro mm.

Att ha en tillit och tro utanför sig själv kan handla om sinnliga upplevelser, självupplevda visioner, förnimmelser, känsla av närvaro av något högre väsen än Du själv som kan tänkas fylla en liknande funktion av ovannämnda böcker, med undantag av att skriften uteblir såvida den inte nedtecknas av Dig själv och kanske delas med andra.

Allt är en tolkningsfråga som också har att göra med vilken uppfattning man har och vilka ställningstaganden man gör.

Det kan vara klokt att dela sina tankar och känslor med någon eller flera som Du känner förtroende för i syfte att finna Dina egna referenser genom dem. Att s a s använda dem som bollplank och låta tankar och känslor delas för att både dela samma och liknande tankar och känslor, precis som de motsatta. Båda delar har ju ett värde om man är öppen och känner respekt för att det är okej att tänka och känna olika. Att tillåta att det kanske inte behövs något facit över vad som är ”rätt” och ”fel”, då allt ju kan vara helt i sin ordning. Ordningen avgör Du. Det viktiga är vad DU känner känns rätt för Dig och inom Dig.

Om Du önskar känna eller redan känner en tro på och till andevärlden, är det inte någon skillnad till någon annan tro man ställer sin lit till. Det är i mångas ögon en värld där våra ögon inte ”ser” som på jorden utan mer i en sinnlig värld. Där det som upplevs är sant och verkligt även om Du inte kan ta på det. Där värme och kyla kan växla snabbt och det som upplevs kan växla i takt med Din egen medvetna utveckling.

Självklart kan det upplevas så inom vilken trossats man väljer eller religion. Du avgör och känner.

Även inom det andliga och mediala är det klokt att dela Dina upplevelser med andra. Genom att göra så får Du inte bara mer upplysning utan Du får bekräftelse och vittnen som tacksamt stöd. Det kan upplevas i alla sammanhang givetvis.

Likväl som det är både omtänksamt och generöst att dela med sig av sina erfarenheter, är det respektfullt och inte minst ödmjukt att försöka undvika att fastslå hur saker och ting förhåller sig, eftersom det som är upplevt är sant för den personen men kanske inte nödvändigtvis för någon annan.

För många kan det upplevas som ett starkt uppvaknande och t o m pånyttfödelse när man bjuder in andlighet, tro och tillit i sitt liv. Det kan upplevas som ett mycket stort behov att dela med sig av vad man ”kommit på”, läst om, fått höra av andra osv vilket är väldigt fint. Samtidigt utvecklas vi i olika takt, på lite olika sätt vilket inte betyder att någon behöver vara ”högre” eller ”lägre” utvecklad än någon annan, utan kanske bara mer eller mindre medveten.

Det är en gåva att erbjuda andra människor samma tid Du själv givits i Din utveckling att nå den medvetenhet Du befinner Dig i nu. Vi utvecklas olika. Vi går också ”om” varandra i vissa perioder i våra liv och når upplysning i olika tidpunkter. Det Du tror Dig ”veta” kanske personen Du talar med redan vet men inte har behov av att uttrycka, så det kan vara klokt att inte vara för snar att döma att Du vet mer än någon annan. Att låta tystnaden tala har också ett värde i sig, menat att alla kanske inte har behov av att respondera på det Du ger uttryck för. 

Utöver det kan en person nå en insikt på en tiondels sekund och vad är det som säger att det inte sker i ögonblicket Du pratar med den personen? Eller för all del personerna.

Det kanske kan jämföras lite med en förälskelse. Du vill berätta för hela världen om Din kärlek och jättemånga saker och känslor som Du vill dela. De flesta gläds åt det Du gläds åt och några vill gärna ta del av det Du har att berätta – andra inte. Det behöver inte förta Din glädje eller på något vis minska den, bara att den sannolikt är mest betydelsefull för Dig.

För de som tar del av Din upplevelse kanske inte själva vågar tro på att få uppleva något liknande, och då kan det kännas sårande för dem att få ta del av för mycket information.

Det är alltid tacksamt att försöka vara lyhörd och naturligtvis även tillåta sig sin glädje.

För de som längtar och saknar, kan välja att se att även de kan få uppleva detta om de öppnar upp för det. Var sak har sin tid och bara för att det inte händer på direkten behöver inte det betyda att Du blir utan.

Därför är det tacksamt att försöka förvalta de intressen Du har, se till Dina behov, sök ödmjukheten och vänligheten mot Dig själv – inom Dig – och lita på att Du är lika mycket värd som allt annat liv på jorden. 

Lita till att Du är värdefull!