fbpx

Genom att förvanska verkligheten får Du inte ”rätt”, även om Du inbillar Dig det.

Skriven av christinarosenberg

augusti 14, 2021

Det räcker med att öppna datorn för att läsa nyheterna så slås de flesta normalbegåvade av hur mycket elände det skrivs om i förhållande till information och nyheter som är av mer positiv karaktär.

Det negativa säljer och förvanskningar om hur människor uttalat sig skapar löp och drama.

Media lever på drama, förfärligheter samtidigt som de har en rapporteringsskyldighet. 

Nyheter bör rapporteras objektivt men presenteras självklart ändå subjektivt.

Det är så det även tycks fungera i stora drag inom PR och marknadsföring. Försäljning.

Det är sannerligen viktigt hur vi väljer orden och vilka ord som skall vara först. Feta eller skrivna med kursiv text.

Kommunikation är grundläggande för information, utveckling, socialt nätverkande mm.

Kommunikation mellan individer består ofta av frågor. Det är vårt naturliga sätt att kommunicera. Ett utbyte av erfarenheter, bekräftelse, insikter mm.

Ni som läst mina texter tidigare har förstått mitt intresse för manipulation och hur det kan användas och används. Såklart kommer jag återknyta till det även i den här texten.

Som barn lär vi oss att manipulera, eller låt oss kalla det förhandla. Vi har ett gigantiskt behov av att få det vi önskar och precis när vi önskar det. Så är barn. Får vi inte det går vi in i ett ”mode” av förhandlingsläge/manipulation där i princip alla medel är tillåtna. Jag skriver med ett leende på läpparna och ser små barn använda alla sina skickligheter i syfte att uppnå sina mål. Så härligt att inte ha det där konsekvenstänkandet där och då.

Som Ni förstår, finns fortfarande gott om vuxna människor som i hög grad precis som små barn också agerar helt utan konsekvenstänkande. En del har förmågan att förstå konsekvenser och andra har inte det. Vi är alla olika. 

En del väljer att inte ha konsekvenstänkande även om de skulle ha förmågan. Javisst är det så att det krävs lite tankeverksamhet och engagemang för konsekvenstänkande. Det går åt energi. En del är för bekväma, lata och rentav själviska för att lägga sin energi på detta.

Människan är till naturen ganska lat. Vi gör det vi gör för att det gynnar oss. Gynnar det oss inte avstår vi. Desto mindre vi gör, desto mer bekväma kan vi tendera att bli med undantag av de som väljer att sysselsätta sig för att slippa känna efter.

Det finns gott om flitiga och idoga människor som jobbar och jobbar men till priset av att inte känna efter mer än det som är absolut nödvändigt. Överlevnad, välmående och trygghet. Det lever självklart till ett tämligen självcentrerat beteende. Det har inte att göra med att man är en elak person utan snarare visar det på vilket behov personen har, och i viss mån även vad personen försöker undvika. Oftast vill vi undvika det som orsakar smärta hos oss.

Smärta lindras ex av hårt arbete, missbruk och att stänga av det som är utanför självet. Det som berör en själv då man upplever det svårt att ta hänsyn till andra eller ens sätta sig in i vad som sker utanför den egna världen. 

Under tid av vårt liv k o m m e r vi stöta på problem, utmaningar, svårigheter som påverkar vårt känsloliv, våra tankar och våra upplevelser. Utifrån dem k o m m e r vi dra olika slutsatser som delvis kan leda till för oss sanningar. Det som upplevs rätt och fel för oss själva.

Därefter använder vi oss av beteenden och låter dessa upplevelser prägla oss på olika sätt. Vi gör olika val och kommer sannolikt till en början välja det som är enklast för oss. När vi mår dåligt vill vi spara vår energi och därför väljer vi den för oss upplevda, mest enkla vägen. Helst den som erbjuder någon form av välbefinnande men även smärt-lindring. Smärtlindringen kan se ut på olika sätt som är beskrivet ovan. 

Självmedicinering kan se ut på olika sätt och osunt beteende är just ett beteende som inte främjar välbefinnande, närvaro och en medvetenhet om sig själv och andra som exempel.

En del människor som upplevt stor smärta i livet kan välja ett beteende där de ”stänger av” känslor för att helt enkelt överleva. De orkar inte ta in mer elände. Ja, det kommer påverka andra i deras omgivning.

Dessa personer kan även återgå mer till ett beteende som små barn har i början av sitt liv när de önskar få sin vilja igenom. De kan börja med manipulation och fungerar inte det så övergår det i gråt. De tonar in på att ”det är synd om dem” och de behöver tröst. Tröst för att de inte får som de vill.

Gör verkligen vuxna människor så?

Javisst! Det är mer vanligt förekommande än vad man tror.

Som jag skrivit flertalet gånger tidigare är detta för dem ett ”utmärkt” medel i syfte att undvika ansvar också eftersom det är krävande.

Dessa människor framstår ofta som ”hederliga” personer som sköter sitt arbete, betalar sina räkningar, ingår i samhället, har vänner och bekanta, socialiserar, uppdaterar sig om omvärlden och framstår som rekorderliga personer. Ja, fram till att de känner att de som personer, det de önskar uppnå blir på något sätt utmanat eller hotat. 

I riskzonen s a s.

Då kan de anta en annan skepnad än just den där rekorderliga, nämligen att använda de medel de känner till i syfte att uppnå sina mål. De kan vara mycket övertygande. Även när de är tagna med fingrarna i kakburken.

Här föreligger noll empati för någon annan än de själva och de kommer motivera med alla medel de känner till varför de inte ska ställas till svars, men de uttrycker sig inte så. De kommer motargumentera, försöka flytta fokus från själva kärnfrågan bort mot någon annan, eller den som ifrågasätter eller kritiserar dem (helt utan skrupler och upplevd skam) och de kommer i sin egen värld motivera sitt otroligt oattraktiva beteende med att ”någon annan var dum” och under inga omständigheter se sin del i det hela.

Dessa människor saknar förmåga att be om ursäkt för det de orsakat.

Dessa människor är i n t e intresserade av att ta hänsyn till någon annan eller visa empati.

Dessa människor kommer oavkortat fokusera på hur mycket ”rätt” de har och hur mycket ”fel” andra har.

De vill underminera andras ord och handlingar för att själva framstå som offer och som ”rättrådiga” emedan de påvisar motsatsen.

Behövs det så gråter de eller finner anledning till att bli ”heligt förbannad” (på den som “hotar” deras mål) och även om de grundar sina beteenden på en världsfrånvarande verklighetsuppfattning är de ingalunda intresserade av att ta hänsyn till det.

De älskar att vältra sig i att få andra att tycka synd om dem och så svepa in sig i den där, för dem varma offerkoftan emedan de försöker övertyga andra om hur ”bra” och samvetsgranna de är.

De älskar att tala om och berätta om vad de gör för andra människor och vill gärna framstå som goda och barmhärtiga samariter. Däremot utelämnar de förstås lika gärna vad a n d r a gjort för dem. Räkna inte med någon rättvisa här för det är dessa personer inte intresserade av.

Det är ingen idé att resonera med personer som har den här inställningen eftersom de saknar helt intresse. De vill bara ha ”rätt”. De vill bara få sin vilja igenom.

Jag vet att det är så många som upplevt det här beteendet och det lämnar så mycket besvikelse efter sig. Dessa personer ä r svekfulla och hur ledsamt det än är, är det klokt att välja bort personer med detta beteende. De k o m m e r inte ändra sitt beteende. 

Du k o m m e r bli sviken igen. Och igen.

Utöver detta kommer Du bli anklagad och ilska, negativitet och kanske även vrede kommer riktas mot Dig – även om det är Du som är den som blivit drabbad.

Det låter vansinnigt och oförnuftigt och det är det. Dessa människor prioriterar bort sitt förnuft i samma andetag de blivit genomskådade. Det är det som leder till deras ilska, vrede och behov av att tycka synd om sig själva som om de är drabbade. 

Tyvärr tar barn efter sina föräldrar om de har det här beteendet och barnen hamnar ofta i beroendeställning till sina föräldrar upp i vuxen ålder. Så fortsätter beteendet i arv. Det ser bara lite annorlunda ut i takt med tidens och samhällets utveckling.

Barn som blir medvetna om detta osunda beteende kan ofta fatta ganska svåra och tunga beslut i form av att ta avstånd från sina föräldrar för att finna balans och välbefinnande. Det krävs enormt mycket av ett barn, som barn eller som vuxen att fatta ett sådant beslut och det är förenat med väldigt mycket smärta. Valet att vara kvar i relationen med sin/-a föräldrar är ofta mer smärtsamt varför de väljer att prioritera sitt eget välbefinnande och tyvärr ta avstånd. Detta kan även handla om en partner eller ett syskon.

Som jag så ofta vill förmedla, tro på Dig själv. Lita på Din egen magkänsla och välj bort osunda beteenden. 

De flesta vet när de handlat fel och gjort orätt. Antingen erkänner man och ber om ursäkt för att skapa goda relationer eller så väljer man att fega ur enligt textens beskrivning ovan.

Enkelt!

Du kanske också gillar…

Det tjusiga i att blomma.

Det tjusiga i att blomma.

Som barn föds vi med en övertygelse om att ”just jag” är speciell. Just jag ska göra något alldeles särskilt och jag...

0 kommentarer

Skicka en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.