fbpx

Det tjusiga i att blomma.

Skriven av christinarosenberg

september 11, 2021

Som barn föds vi med en övertygelse om att ”just jag” är speciell.

Just jag ska göra något alldeles särskilt och jag är en betydelsefull person.

Ja, det är alldeles sant. Många beskriver den här känslan och intrycket som vuxna.

Sen hände något.

En känsla av att göra det som förväntas av en, gå i skolan, städa rummet, om man har något att städa, göra läxan eller fly undan den, äta middag tillsammans eller kanske inte om det inte finns någon middag, umgås med vänner eller spendera tiden ensam utan vänner…

Vi alla har olika förutsättningar i livet men också många lika förutsättningar.

Vi kan uppfatta saker och händelser så olika, känslor och situationer, människor och platser.

Vi kan växa upp i samma familj och ändå vara så olika, se olika perspektiv och utvecklas olika.

Kan det vara så att det bara är val som utgör resultaten av hur livet kan komma att bli?

Kan det vara så att vi bär med oss olika karma och det spelar in i våra skillnader?

Kan våra personligheter spela roll och våra karaktärer påverka?

Måste man veta svaren på dessa frågor och i så fall varför?

Vi människor har kolossalt många anledningar till varför vi vill veta.

Inledningen i denna text kan för många vara drivkraften i att leva i syfte att söka mål och mening i hur det verkligen var med den där känslan av att faktiskt födas speciell.

Kanske är det så att vi människor tenderar att leva för att söka dessa svar istället för att leva och uppleva varje dag och fylla den med det vi känner känns för oss rätt, intressant, tacksamt, givande mm.

Våra tankar ställer till det för oss. Vi vill gärna tänka ut svaret innan vi praktiserar det och upplever det. 

I mitt arbete stöter jag ofta på människor som är så snusförnuftiga, kloka, begåvande, välutbildade, intelligenta och – som ägnar galet mycket tid åt att tänka på vad framtiden möjligen kan utvisa snarare än att ta hand om tiden som är nu. Det leder till oro och stress, ångest och svårighet att vila.

Vi människor är alltjämt duktiga på att vara duktiga, flitiga i huvudsak, snälla mot varandra i regel och ändå upplever vi inte alltid att vi mår så bra och får det vi önskar genom vårt beteende.

Det är precis såhär manipulation också befästs. Att anamma tron om att ”bara jag är duktig, snäll, ambitiös, levererar, ler, anpassar mig…” så uppnår jag någon form av belöning. Sen att jag inte definierat det jag anser vara belöning tänkte jag kanske inte på.

Människor som säger sig vara ateister lever också ofta likt ovan beskrivna stycke.

”Bara jag handlar rätt så blir jag belönad”.

Av vem? Av vad? Av Dig?

Någonstans tillskrivs ofta en makt utanför Dig själv det fantastiska i att belöna Dig.

Samtidigt förmedlas att någon tro på någon högre makt inte finns och inte heller någon religion.

Denna inställning är fantastiskt intressant!

Läser man psykologi, beteendevetenskap, känner till lite om samhällelig utveckling och något så vanligt förekommande som gruppdynamik och dess in- och påverkan är det enkelt att förstå att var och en av oss blir påverkade av varandra på olika sätt.

Mer konkret vad som påverkar går jag inte in på mer i detalj i denna text eftersom det kommer bli en avhandling längre än någon orkar läsa.

Något så fantastiskt sker när människor, var och en av oss, riktar energin in mot oss och är i den energin!

Men hur går det till då?

Jo, det är något så enkelt som att praktisera stunder av närvaro på olika tämligen enkla sätt.

Det kan vara allt från att sitta i stillhet några sekunder eller minuter för att bara betrakta något. Det är inte tidslängden som nödvändigtvis är det avgörande utan a t t Du är i stillhet som gör skillnad och som Du kommer märka av.

Det allra enklaste för att uppleva är att vara tillsammans med andra som eftersträvar samma syfte som Du. Det ger en kraft och en effekt som bidrar till trovärdigheten och tilliten i att stillheten gör skillnad.

Teori i all ära men utan praktik faller trovärdigheten för var och en av oss.

Självklart kan vi nöja oss med teori och då får vi även nöja oss med att upplevelsen uteblir.

Vi kan förvisso med hjälp av vår fantasi föreställa oss hur en upplevelse kan tänkas kännas men vi kommer ha svårt med att övertyga oss om att det är med vår verklighet överens-stämmande. Det är upplevelserna som ger oss erfarenheter som skapar trygghet och erbjuder detsamma för andra.

Det är en sådan glädje att ta del av människors erfarenheter och en ännu större glädje att få lov att uppleva dem tillsammans!

Livet prövar oss genom utmaningar och upplevda problem som också kan begränsa oss i ganska stor omfattning ibland. För en person som befinner sig i en utsatt och svår situation i livet kommer ord inte alltid räcka till. Långt ifrån till och med. De kan till och med upplevas som kränkande eftersom ord ju inte erbjuder upplevelse. Alltså uteblir trovärdigheten.

Erfarenhet genom praktik och lärdomar erbjuder motivation i viss mån och det är också det som tar oss igenom prövningar. Vänner, familj, omtanke och omsorg från andra bidrar också stort. Gemenskap är en fantastisk källa till näring, energi och omtanke.

För utsatta personer kan ibland ren omtanke upplevas som nedsättande och därför vara svår att ta emot. Det kan även upplevas som en brist på respekt då den utsatta personen sannolikt känner inom sig att kapacitet, förmåga och visdom finns, men känslorna behöver först läkas, få uppmärksamhet och tid för det innan man kan ta emot utifrån. Det kanske inte är något personen direkt tänker på men definitivt upplever däremot kanske inte intellektuellt förstår där och då. Det betyder inte att man har lågt intellekt. Det betyder att man helt enkelt inte är d ä r, i fas med det som sker. Därför är det klokt att aldrig underskatta någons förmåga.

Därför kan det ibland upplevas som svårt att vilja erbjuda sin omtanke men den tas inte emot. Det kan vara svårt att förstå och sätta sig in i den andra personens behov, resonemang att emotsätta sig omtanken.

Det kanske kan upplevas som att man gärna vill få den behövande att förstå.

Samtidigt är det kanske Du som vill ge som behöver förstå. Inte den behövande.

Vem ä r det egentligen som ä r den behövande? 

Är det Du som vill hjälpa eller den som verkar behöva hjälp?

Hänger Du med i resonemanget? Det kan vara klokt att inte ta för givet att Du vet bäst, förstår mer, inser mer eller har mer erfarenhet osv.

Det är nog mycket klokt att använda sig av sina sinnen och sin intuition, som vi alla har, i situationer som beskrivs ovan. Utöver det är det kolossalt tacksamt med både ödmjukhet och artighet, dock ej att förväxlas med varandra. Lyhördhet för både sig själv och andra är så tacksamt, och som i de flesta fall är det klokt att börja med sig själv.

Genom att börja med sig själv och s a s tända sin egen lampa innan man sätter ljus i andra, blir man trovärdig.

Det finns fantastiska människor och många som vill ge, tala om, berätta, göra skillnad och väldigt gärna erbjuda sina metoder, verktyg tillsammans med en inre önskan om att ”ha rätt” så att någon form av erkännande äntligen ges.

För Ni minns ju andemeningen i inledningen i denna text. Att alla föds med känslan av att vara speciell.

Strävan efter att få detta erkännande i sig gör inte Dig speciell. Du ÄR redan speciell. Varför sträva efter något Du redan är? Det blir en livslång jakt utan syn- och kännbart mål med en sådan inställning.

Tillbaka nu till rubriken i det tjusiga i att blomma och den här textens innebörd.

När var och en av oss tar oss tiden, utrymmet och disciplinen att vara i vår egen kraft och energi, känner vi det. Vi upplever det. Vi upplever oss själva. Det kan vara mycket kraftfullt och fantastiskt behagligt. Lugnt. Tryggt. Balanserat och stilla. En känsla man gärna vill vara kvar i. 

Det är då Du som blomma blommar.

När Du känner detta kan Du tämligen enkelt mer medvetet verka i Ditt syfte och följa de intryck som leder Dig till det som får Dig att uppleva meningsfullhet, glädje, tillfredsställelse och välmående.

Med för många tankar som snurrar kan man säga att man ”hoppar ur” sin egen balansbana och behöver ”hoppa in” i den igen för att känna sig som sig själv igen.

Det som gör att vi ”hoppar ur” är när vi lever i en övertygelse om att något utanför oss själva ska ge oss det vi behöver, istället för att skapa det själva. Vi har allt inom oss.

Vi har i stora drag redan skapat delar av vår framtid redan innan vi föddes. Det är m i n tro och den uppfattning jag fått av det jag känner till idag. Den behöver Du inte dela, utan jag delar bara med mig av min uppfattning som såklart inte är huggen i sten.

Med utgångspunkt av den tron jag har, är det mig givet att jag inte har rätten och inte heller makten att tillskriva någon, någon framtid av händelser som ju redan är beslutade av personen själv. 

Min uppgift i mitt mediala och spirituella arbete är att förmedla, avkoda och sätta ord på det som redan är till stora delar ”klart” s a s. Det betyder att inte JAG bestämmer utan att det är DU som bestämt och bestämmer. Min uppgift är att förmedla, tolka, översätta och konkretisera för att tydliggöra. Så Du förstår, Du har väldigt mycket kraft, makt och påverkan inom Dig. 

Jag älskar när människor tar hand om sina begåvningar och har mycket svårt att se när man inte gör det. Det är med stor glädje jag delar människors utveckling och jag känner vördnad för de förtroenden jag ges. Dem bevarar jag innerligt såsom jag önskar andra gör detsamma för mig.

Om Du vill blomma som den vackra blomma Du redan är, behöver Du ta hand om Dig. 

En blomma har elementära behov och behöver omvårdnad. Vissa blommor behöver tas om hand på ett sätt, och andra på ett annat. Oavsett vilket så behöver Du som blomma acceptera både likheter och olikheter och inse vilken skönhet alla blommor tillsammans är. Vissa tider är prövande för vissa blommor och väderlekarna påverkar. När blommor anpassar sig, accepterar, visar tolerans, skapas goda förutsättningar för både bättre väderlekar, omständigheter och miljöer vi trivs bäst i. Allt detta är möjligt utan att ta någon annans lika självklara utrymme.

Du kanske också gillar…

Det tjusiga i att blomma.

Det tjusiga i att blomma.

Som barn föds vi med en övertygelse om att ”just jag” är speciell. Just jag ska göra något alldeles särskilt och jag...

0 kommentarer

Skicka en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.