fbpx

Att leva med identifiering utanför sig själv

Skriven av christinarosenberg

december 12, 2020

Det är fullständigt omöjligt att känna tillfredsställelse i livet om man väljer att identifiera sig med vad man har och när man definierar sig i enlighet med vad man gör, snarare än vem man är.

När vi följer egot når vi endast kortsiktig tillfredställelse och besluten fattas och drivs av intellektet med bristande eller föga kontakt med våra inre känslor. Det betyder att vi sällan känner lugn och ro när vi drivs av tankar, resultat och behovet av att identifiera oss med det vi uppnår. Inte särskilt långsiktigt i alla fall. Det blir kortsiktig bekräftelse för att därefter söka nya mål.

Lugnet kommer när Du lyssnar på Dina känslor, känner efter i vilka sammanhang Du mår bra, är lugn, med vilka Du trivs med och som får Dig att må bra, inom vilka området som väcker Din nyfikenhet och vilja att stanna kvar utan att gå.

Du behöver Dig själv och Din egen spiritualitet som en längtan och i den, en drivkraft större än det som är utanför Dig. Längtan är det som leder människor in i andlighet. Frågor som vem man egentligen är, varför man lever, vad man ska uppnå och till vilken mening, finner ofta människor svaren inom olika religioner och upplever en tillfredsställelse därigenom. Andra kanske upplever en längtan med eller utan en religion eller någon form av doktrin att följa utan känner att det innersta, i sitt innersta väsen är det som är själva drivkraften och så även behovet. En del beskriver det som ett kall.

Om vi upplever att bilar är ens kall och tiden försvinner när Du mekar med bilar så är det förmodligen så att det är det som fyller Din själ och Ditt hjärta. Det kan upplevas likadant med hästar, målning, byggande, skulpterande, forskande mm. Det är otroligt tacksamt och betydelsefullt att ägna sig åt något som fyller en meningsfull tillvaro och skänker glädje.

Det kan också orsaka en inre konflikt i form av ett begränsat tänkande där önskan är större än behovet av en försörjning där Du upplever Dig behöva ha ett arbete i syfte att lägga brödfödan på bordet, betala Dina räkningar och förmodligen Ditt intresse. Det som fyller Ditt hjärta och själ.

Att hitta en balans mellan exempelvis försörjning och ett glädjefyllt intresse innebär acceptans. Sker inte detta är det lätt att känna negativitet, missnöje och till och med bitterhet.

Det kan upplevas som både svårt och rentav omöjligt att få ägna sig åt det man allra helst vill p g a arbete som tar mesta delen av tiden.

Begär är definitivt något som dränerar energin och är Du missnöjd med det Du har eller omständigheterna Du lever i behövs en genomtänkt plan för att finna möjligheter att både ägna sig åt det man älskar och samtidigt kunna betala sina räkningar. För det krävs beslut och en prioriteringsordning som är realistisk.

Balans är en självklarhet och nödvändig för att faktiskt uppleva tillfredsställelse och även att känna bekräftelse och förnöjsamhet över det man uppnått, har och längtar till.

  1. Lär Dig acceptera det som är. Sluta älta. Försök ersätta tankarna med annat. Ältande tar galet mycket energi.
  2. Sätt Dig ner i lugn och ro i tystnad och skriv ner en prioritering om vad som är viktigast och nödvändigt för Dig. Använd Ditt sunda förnuft. Du behöver vara realistiskt.
  3. Skriv ner vad Du behöver göra för att uppnå Dina prioriteringar och tillsammans med en tidplan. Alltså skriv x antal telefonsamtal/dag, kontakta den och den personen före onsdag det och det datumet, skriv ner i almanackan hur mycket tid Du anser det tar i anspråk och avsätt den tiden för det Du angivit Du ska göra. 

Om Du befinner Dig i en relationsproblematik och inte vet varken ut eller in är det också tacksamt att skriva en lista.

  1. Vad är bra och inte bra i relationen. Skriv en spalt till höger och en till vänster med rubriker ”bra” och ”inte bra” och fyll på.
  2. Ange med en bock bredvid om Du anser att något är Ditt ansvar enbart eller en cirkel om det är bådas ansvar. Ange ett bindestreck om Du anser att det är den andres ansvar.
  3. Skriv ner vad Du anser behövs för att förbättra det Du skrivit och fråga om Din partner är villig att medverka till det och gärna bidra med förslag till förbättringar. Ange tidsramar för att Ni ska märka skillnad.

Det här är bara en mycket enkel början på åtgärd för att belysa vad som krävs för förändring.

För att må bra, nå en förändring behöver hinder röjas ur vägen och lösningar skapas.

Det är inte det positiva som gör att människor går skilda vägar. Det är det negativa. Se vilka möjligheter som finns för förbättringar som är ömsesidiga med delat ansvar, för att Ni båda ska känna Er nöjda och bekräftade. Det är Ni själva som avgör vad som känns bra.

Känns inte en lösning bra, så är den ju inte bra. Nöj Dig då inte. 

Trivs Du inte med Ditt arbete och arbetsplatsen, gör något åt det.

Klargör vad det är Du egentligen behöver för att må bra och se vilka möjligheter som finns.

Många väljer att hålla sig inom ramen av jobb de absolut vill ha och inte andra jobb p g a rädslor. De är rädda för att om de tar ett mindre kvalificerat jobb så syns det i CVn och det grusar möjligheter till att kanske få det där ”toppjobbet” de allra helst vill ha. Fullt förståeligt men även här handlar det om att prioritera. Vill Du må bra, eller? Du är den enda som avgör och det är som i alla sammanhang. Det blir konsekvenser av alla beslut.

Människor kan gå i över 30 år med missnöje och bitterhet p g a att de vägrar söka arbete utanför de ramar de bestämt sig för. 30 år! Missnöjet och bitterheten blir till deras bäste vän och de kommer alltid se sig som mindre lottade och ju längre de går med den inställningen desto mer växer deras övertygelse om att de har ”rätt”. En ledsam inställning om man vill må bra.

Det är tyvärr vanligt att människor fattar beslut utifrån det som är utanför dem istället för att lyssna till det som känns inuti dem. Man skänker bort makten till andra att ange inom vilka urval man kan fatta sina beslut, snarare än att följa sin egen inre rådgivare. Den där känslan som talar om för en när man mår bra snarare än motsatsen.

Ibland kanske vi givit bort makten till våra barn vilket begränsar oss och det gör verkligen inte barnen en tjänst. Ofta beskrivs familjesituationer som begränsade p g a andras känslor och tillsammans med rädslor om vad som möjligen kan hända, skapar man sitt eget fängelse. 

Det kan även handla om vår partner som begränsar genom funktionsvariationer, sjukdom för mycket arbete eller för lite osv. Ändå brukar i regel exempelvis människor med olika funktionsvariationer och även sjukdom vara fenomenala på att finna lösningar. Frågan är vad som begränsar Dig? Inom alla områden råder förhandling. Främst med sig själv. Det är mycket klokt att börja med sig själv, även som förälder och man vill sina barns bästa. Javisst, ändå är det föräldrars ansvar och roll att hjälpa barnen växa upp till i sin tur vuxna ansvarsfulla samhällsmedborgare. Hur blir dem de om de också ger bort både ansvar och makt utanför sig själva? 

Föräldrar som har per definition barn med särskilda behov (har inte all barn det?) har själva stora behov att få hjälp utifrån för att känna sig lugna i sig själv. Det är så vanligt att föräldrar får kämpa med skola, omsorg, lärarhjälp, extrahjälp, psykoterapihjälp… ja, all möjlig hjälp som möjligen går att uppnå för sitt barn – och sig själva. En galet ansträngd situation.

Föräldrar till barn som upplever andevärlden som är rätt vanligt förekommande, som upplever stora utmaningar för att barnet inte vill gå i skolan – så de går inte i skolan… Föräldrar vet inte vad de ska göra och är rädda för att fatta fel beslut, ställa för höga krav och därför hamnar fokus på det som är utanför dem själva istället för att definiera vad de själva behöver prioritera. Börja där för att därefter definiera själva utmaningen och sedan skapa en åtgärdsplan. Ofta hamnar fokus på problemet och inte lösningen. Alltför ofta hamnar fokus på att undvika krav p g a rädslor hos föräldrarna.

Uteblir krav hos barnen så får de inte någon rimlig balans och lär sig inte ansvar och konsekvenser av sitt handlande. Bekräftelse och en stark självkänsla uteblir givetvis. Det skapar även ensamhet. Barn behöver integreras i samhällets verklighet och finna sin plats och ta den med hjälp av sina föräldrar främst. Att bli särbehandlad leder sällan till något gott. Att ta hänsyn till skillnader och olika behov är inte något att betrakta som udda, snarare som ett bevis på att mänskliga skillnader existerar och det är både normalt och okej med vissa undantag som brukar vara hyfsat få. 

Javisst finns undantag. Det finns det överallt. Det är svårt att skriva en text utan generaliseringar och skapa möjlighet att nå förståelse för de allra flesta. Med det skrivet hoppas jag att ingen tar illa upp, upplever sig utpekad eller bortvald. Det är inte avsikten.

Jag är väl medveten om att det är känsliga frågor som tas upp och det är därför jag skriver om dem.

För att återgå till just själ och ande som vi alla har, så föreligger inget undantag.

Genom att identifiera vad Du känner innerst inne att Du behöver, önskar och vill ger Du samma möjligheter till Din omgivning. Det är svårt att känna ödmjukhet inför andra om man inte upplever det gentemot sig själv. 

Du är Ditt barns föredöme och genom att ge Dig själv Ditt välförtjänta välbefinnande gör Du det även till Dina barn och Dina nära. Tillåt Dig vara mänsklig och följ Dina innersta känslor.

Det krävs mod för att ta emot hjälp och det är begåvat att göra så och försöka förhålla sig öppen. Det krävs också tålamod för att inte ge upp, eftersom den bästa vän Du kan ha är Dig själv. Lita på Din egen förmåga.

Du kanske också gillar…

Det tjusiga i att blomma.

Det tjusiga i att blomma.

Som barn föds vi med en övertygelse om att ”just jag” är speciell. Just jag ska göra något alldeles särskilt och jag...

Det tjusiga i att blomma.

Det tjusiga i att blomma.

Som barn föds vi med en övertygelse om att ”just jag” är speciell. Just jag ska göra något alldeles särskilt och jag...

0 kommentarer

Skicka en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.